Ett dygn

Snart hörni, snart får jag vila. Packa och pyssla ihop en fotoram, sova alldeles för få timmar, packa klart det sista, jobba tills planet går och däcka i bilen imorgon kväll halv tolv. Inte ens ett dygn kvar, nu kör vi!

Praktiska saker går, men hur fan ska man kunna säga hejdå till dom man har umgåtts med nästan varje dag i ett år? Och förklara för en tvååring att "sa-a" inte kommer vara där varje dag längre?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0