sarachristinanilsson

En morgon förra veckan träffade jag en jätte super trevlig tant som bor granne med oss. Vi hade ett så givande samtal så jag nästan hade lust att blogga om det sen men typiskt nog glömde jag bort det.

Hon berättade bland annat att Egon och knarkarna ovanför oss hade försökt göra inbrott i trapphuset och en natt hade dom till och med varit och plingat på tantens dörr och jag blev förskräckt och tittade med uppspärrade ögon på henne medan hon berättade.

När Linda kom hem berättade jag att Egon och dom vart och plingat och härjat hos tanten alldeles utanför oss och ojjade mig över att vi så ofta sover med öppen dörr och lämnar dörren öppen då vi går. Pratade vidare resten av veckan om att Egon och dom är och stryker omkring på våran våning..

Idag i trapphuset:

Linda: Men Sara var det inte du som sa att dom varit och försökt göra inbrott här? 
Jag: Nej..? 
Linda: Joo nån hade ju plingat på tantens dörr mitt i natten förra helgen!
Jag: Ja de var det! Stackarn, hon hade ju varit jätte rädd..

Linda: (efter en stunds tystnad) Sara, det var ju vi..

Och sakta går det upp för mig och jag ser mig och Linda ta en repa i trapphuset efter krogen förra lördagen och tjuvplinga lite här och där och både jag och Linda skrattar tills vi dör.